Dagboken

Hittade mina gamla dagböcker när jag & mamma var nere i båtskjulet häromdan. Har skrivit dagbok sen jag lärde mig skriva tror ja, fast de senaste året har de inte blivit något. Vilket jag tänkte ändra på, så jag har åter igen tagit upp pennan & boken där jag tänkte skriva ner mina hemligher och tankar. Så himla kul och gå tillbaka sen och läsa. Visst de kan jag göra i bloggen också, men det blir inte på samma sätt. Man kan inte blotta sig allt för mkt i en blogg, även fast man kanske skulle vilja göra det för att kanske få lite feedback ibland. Men som sagt vi bor i en liten stad, folk gillar att gotta sig i andras problen osv. TYVÄRR!
Kommer fortsätta att blogga på samma sätt, skiver ju för mig själv. Ytligt i bloggen, kanske lite djupare ibland men de mesta sånt kommer att stanna i dagboken. Förlåt alla haters ;)
Eller kanske med ett undantag ikväll..

När man läser andras bloggar så verkar dom alltid ha värsta perfekta liven, för vem vill skriva om sina problem för en massa hundra, eller kanske tusentals läsare. Ingen skulle ja tro.
Mitt liv har sett ganska bra uttåt. Det vill väll som sagt alla att sitt liv ska göra. Men ja tror att många bara spelar ett spel, för alla har mottgångar mer eller mindre i sitt liv. Eller har jag fel? Mitt liv har iaf varit som en bergodalbana. Och det är jag glad för, för annars skulle ja inte vara den jag är idag. Man måste få ha lite motgångar för att sedan veta hur bra man kan ha det. Det finns alltid dom som har det sämre. Därför tänkte ja skriva om en sak som ja hade skrivit i min dagbok, läs och njut nu..

Det fanns en tid i mitt liv där jag var väldigt splittrad, men med all respekt för de personerna runt omkring mig då tänker ja inte nämna vilken tid detta var. Men detta gör mig mörkrädd när ja läser det.
"Utåt ser jag säkert ut som en lycklig person, som har allt. Okej där sprack det redan. Felfelfel. Innuti är jag inte alls lycklig. Jag gör/är saker som jag inte vill. Men jag är för feg för att göra de saker jag egentligen vill. Jag är en jävla fegis helt enkelt. Ja de är just det jag är. Rädd för vad alla andra ska tycka"

Är så himla glad för att jag inte alls är kvar i den situationen längre. Under den tiden mådde jag inte alls bra, men intalade mig själv att det är så man ska må, att det är så de ska vara, att ingen annan vill ha mig, därför stannade ja kvar. Jag har varit med om saker som man inte ska behöva uppleva. Men som ja trodde var helt ok, vilket jag vet nu att det inte var.
Vi pratade lite om det här igår.. Som tur är så lär man sig av sina misstag. En sak som är säker är att jag aldrig kommer gå tillbaka till den situationen igen. Det har varit som en lång uppförsbacke med massa hinder i. Men nu äntligen har jag lyckas nå toppen och är hel igen och mig själv. Så ta mig som jag är, jag är inte perfekt. Jag har slutat spela teater och är bara Nathalie nu!